SOLHAGA I BJÄRBY
TÖRNEVALLA SOCKEN
|
| Solhaga 2003.
|
|
| "Östergötland i ord och bild" 1946
|
|
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950
|
Om du klickar på de svart/vita bilderna får du se dem i större format!
Solhaga
Elis Wall:
Det var Emil Karlsson, f.d. banvakt, som byggde Solhaga 1942 på en avstyckning från Stora Bjärby.
Karlsson bodde ensam i huset sedan hans fru Josefina hade gått bort 1947 (Josefinas dödsruna). och dottern Rut, som hade bott hemma, blev mördad i Törnevalla 1950. Läs In memoriam av Hjälmdhal. Första dottern Ingrid f ca 1911 hade dött nere vid Sand, banvaktstugan i Överby, Gistad, där de bodde tidigare. Rut var född 1919 och gick i min klass och vi konfirmerades samtidigt.
Troligen hade ingen av de andra barnen bott i Solhaga. Erik f 1910, var på Gotland, Evert f 1913 inne i stan på järnvägen och Tage f 1916 var uppåt landet på något mejeri. Alla barnen Karlsson tog namnet Björlander.
Karlsson var nästan döv och blev ihjälkörd av tåget. Det var arbete på spåret, klockorna var avstängda och Isaksson i Klippan skulle gå vakt. Karlsson skulle över, tittade som vanligt på kläppen i ringklockan, den var stilla och då gick han ut på övergången utan att titta åt sidorna. Han hade lite svårt för att gå. Samtidigt kom tåget från Linghemshållet. Isakssons kommentar var att ”Det var väl guds mening att det skulle gå så”. Det var ju inte Isakssons fel, nej då. Han fick ju pengar för att gå vakt, och det var han väl nöjd med. Axel Johansson i Berglid stod ungefär mitt för blivande Stenvallen och såg alltihop.
Solhaga blev till salu omedelbart när Karlsson hade dött.
Arvid Karlsson i Stensborg (i Linghem någonstans) var ute efter ett hus. Han bodde senare i den lilla kåken bredvid Åkerbogården. Mäklaren ringde till Arvid om Solhaga. Han sa att det var för stort för honom, men han visste en annan som skulle ha det. Arvid, Axel Johansson i Berglid, Tage Engelbrektsson i Bjärby och min farbror Birger Wall i Bjärkestad talade ihop sig om att skriva på borgen åt mig.
Arvid jobbade hos oss i verkstan och en dag vid lunchdags sa han att jag skulle skynda mig att komma tillbaka, för vi skulle ut och åka han och jag. När jag kom tillbaka så kom mäklaren och vi åkte till Solhaga och tittade på det. Arvid sa att jag skulle ha huset och pengar var inga problem.
Det här var i november och jag tillträdde i december. Carin bodde i stan och jag ringde in till henne och sa att jag hade köpt hus. Och det tyckte hon var bra. Hon visste ju att jag var ute efter ett hus. Hon var inte och tittade innan jag bestämde mig, men jag fick nyckel så vi var dit sedan och tittade på det ett par gånger innan vi flyttade in i december 1953. Sedan gifte vi oss på nyårsaftonen i Sala.
Det var Evert som gjorde upp allt kring affären när jag köpte huset. Karlsson hade lån som jag tog över.
Jag och Carin flyttade in i december 1953. Vi bodde där till 1/4 1959.
Försäljningen av Solhaga gick lite hastigt. Det var David Pettersson i Hanskestad som ringde: ”Jag har hört att du ska sälje Solhaga, får vi komme och titte på’t?” David och frun Anna kom någon timme senare. Jag visste knappt vem han var. Sonen Helge och Svea kände jag väl igen lite. Jag sa att jag ville ha 45 för’t. Det får du inte, sa David, men 43 får du. Och så var den affären uppgjord.
Jag hade börjat bygga Stenvallen på tomten intill, men det var ju inte alls färdigt. Jag hade väl några månader på mig att göra klart. Det var det långt ifrån, när vi flyttade in på våren 1959. Det blev ju aldrig helt färdigt heller.....
När David dog 1975 så flyttade Anna snart ner till en lägenhet i Linghem. Då köpte Rigmor Svanberg Solhaga. Hon bor kvar där ännu.
Kommentarer och kompletteringar mottages mycket tacksamt!
Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan
