2008-01-09


FALKENBORG I TÖRNEVALLA SOCKEN

Falkenborg
"Östergötland i ord och bild" 1946
Falkenborg
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950

********************************

Familjen Wall


Elis Wall föddes i januari 1919 i Falkenborg. Det är det gula huset på kullen alldeles invid stora vägen, strax öster om järnvägsbron och macken i Linghem. Hans far var Gustav Wall, född i soldattorpet Fridensborg, Täljestad, Östra Skrukeby 1881 och mor hette Karolina, född Nilsson i Bosjökloster, Skåne 1881. Syskonen var Ivan, född 1913, och Erik född 1916.

Elis intervjuad av dottern Inga våren 2000:

Falkenborg

Gården byggdes 1908 av en som hette Falk. Han var svenskamerikan och byggde även ett hus ute i Skärkind och sen åkte han tillbaka till Amerika efter några år.
När far och mor gifte sig, 20/7 1912, hyrde de torpet som nu heter Vallhaga. Ivan föddes där, de flyttade in i Falkenborg 1914, när Ivan var ett år.

Far jobbade ett tag på järnvägen. Jag vet inget om när han flyttade hemifrån eller vad han gjorde sedan eller varför han inte följde med sina syskon till Amerika.




Jorden

Familjen levde på 4 tunnland jord, 2-3 kor, ett par stutar. Getterna hade Erik och jag som leksak mest. Även kaninerna var mest leksaker. En gris och ett par höns hade vi. Det fanns inget bete till gården, så det gick inte att ha några får tex. Jorden var ner mot Holmedal. Och så arrenderade far klockarejorden uppe vid Holmedal, 8 tunnland.
När vi tröskade var det Gustav Larsson som körde av det med bindare. Vi satte upp det och körde hem det och sedan kom ett tröskverk med traktor som tröskade åt oss. Ladugården låg ungefär där infarten till Vallhaga är nu och vi hade magasin nere i Vallhaga.
Plog, idealsladd, såmaskin alla "maskiner" var hästdragna. Först plöjde vi på hösten. På våren harvade vi. Sladden användes om det var så stora kokor att harven inte rådde på dem. Sedan blev det sådd och vältning. Vi hade en liten slåttermaskin till höet, det var en av de första som fanns, tillverkad av Helge Palmkrans. Hästräfsa och så småningom släpräfsa hade vi för höbärgningen. Såmaskinen var en trettonbillars, tog ca en meter. Att så för hand var väl inte så arbetsamt, men vi hade såmaskin i alla fall.

Djuren

När Linghemar´n kom så hyrde far hagen mellan bana och vägen, då kunde vi ha korna där. Det var lite skog där då. Jag var med och tog ner den på 40-talet och planterade ny sedan. Nu växer det mycket tätare skog där.
Grisen hade en liten hage där han kunde gå ute och böka. De cementerade och gjorde iordning, men cementen lyfte grisen på, maskarna var ju under....
Vid grisslakt användes slaktmask. Grisen skulle lögas i varmt vatten, 73°, så att raggen släpper, sen skulle den skrapas. Vi barn fick vara med om vi ville. Ivan tål inte se blod så han försvann kvickt när det var dags för slakt. Men jag tyckte det var intressant att vara med.
Halva grisen såldes för det mesta. Resten saltades, eller blev korv. Skulle man använda kött fick men ta upp det och lägga i vatten några dar. Huvudet blev det sylta av. Tarmen skrapade mor och använde till korvstoppning. Hjärta, lungor, njure, allt utom knorren togs tillvara. Fläsket räckte väl ungefär ett halvår.
Vi hade inte kalvar för slakt. När korna blev gamla tog vi dom till slakthuset i stan. Sedan köptes det ny kviga. Vi hade en kviga som de skulle lägga på, men hon blev vild så de fick skjuta henne ute i skogen. Hon var på bete i Oppreva en sommar och där vart hon vild.
Vi hade 20-30 höns inne i hönsgård, annars var dom alltid uppe i trädgårdslanden. Gamla höns slaktade vi och åt.
Getterna var bara leksaker. Vi slaktade en get och sålde de två killingarna.
Folk åt mycket kaninkött under kriget. Kaniner fick man ha och slakta utan kuponger. Grisar, kalvar, o.s.v. var det ransoneringskuponger på.

Övrig mat

Far hade ett tiotal bisamhällen, bina slaktade vi inte, men vi använde mycket honung själva, smörgåspålägg tex. Överskottet såldes på torget.
Frukt och bär hade vi mycket. Lingon och blåbär plockade jag tillsammans med en smed i Linghem som hette Andersson. Vi åkte tillsammans till allmänningen på andra sidan sjön. Lingon, blåbär och hallon fanns det gott om.
Så var det äpplemos, inkokta äpplen, ingefärspäron. Det och vispad grädde till är inte så dumt.
Vi odlade all potatis, morötter, kålrötter osv vi behövde. Vete odlade vi till bröd. Övrig säd fick djuren.
Mor hade försäljning av läsk. Men hon hade inget tilltugg att sälja till. Det blev inte så stor förtjänst. Pommac kostade 15 öre, de andra sorterna 13 öre. Vi pojkar fick inte dricka av läsken, det var inte därför förtjänsten blev skral.

Inköp

Det lilla vi handlade åkte vi oftast till Linghem och köpte. Det mesta i matväg hade vi ju hemma. Överskottet från gården åkte mor till torget och sålde. Det levde vi på, fem personer. Ett tjog ägg kostade 80 öre, lika mycket som tågbiljetten in till stan.
Skor köpte vi mest inne i stan. Kläder köptes delvis i stan. Mor var sömmerska, men jag kan inte minnas att hon sydde till folk utanför familjen. Mor sydde en hel del, men hon vävde inte tyger. Kläderna jag hade var mest sådant som både Ivan och Erik hade slitit på, det var sällan jag fick något nytt. Konfirmationskostymen fick jag ny. Den skickade vi ju med till myrorna nu när jag flyttade.

Hushållet

Vi bodde på bottenvåningen i två rum och kök. Vi sov alla fem i sovrummet mot Törnevalla. I "Salen" mot Linghem fick vi pojkar knappt gå in, som på alla andra ställen. Köket var litet och smalt. De byggde till ett skafferi till köket och garderob till salen som stack ut på baksidan.
Moster Matilda bodde nere i rummet hos oss. Hon hade varit i Amerika, drabbades där av bröstcancer och var sjuk när hon kom till oss. Hon var sängliggande i 18 månader i samma rum som vi andra 5 sov. Mor skötte henne helt och hållet.
Moster Alfhilda bodde i Göteborg. Träffade väl henne någon gång när jag var liten. Moster Assarina var upp och hälsade på nån gång.
Övervåningen med två rum och kök hyrdes ut. Det bodde folk tillfälligt på övervåningen medan de grävde den där stora graven på Gällsta utjord.
Oppå bodde bl.a. Ivar Lagerström och Manne (i Himna).
En som hade varit lagårdskarl bodde ett tag, han sågade ved varenda söndag, de övriga dagarna satt han inne. Han var inte särskilt religiös... När Matilda hade dött skrevs det ut begravningsbrev som inbjudan till begravningen. Far gick upp till honom med ett brev. Han blev så arg för att han inte fick det med posten med frimärke så att den dagen Matilda begravdes så åkte han in till stan. Där slog han omkull och bröt benet och kom inte hem till Falkenborg mer.
Johan Ling bodde i köket på övervåningen. Han skulle till ålderdomshemmet i Törnevalla, men där fanns inte plats för honom. Kommunen ordnade så han fick bo hos oss och han hade maten också.
Jag hade rummet där uppe mot Linghem till och det andra rummet var fullt av skräp! Ling hade jobbat lite här och där på olika gårdar, varit maskinist på mejeriet i Linghem. Efter några år hos oss blev det plats för honom i Törnevalla ålderdomshem. Förestånderskan lurade gubben att skriva testamente så att hon fick alltihop. Det enda i möbler var en byrå som ställdes i kyrkstallet, så den blev alldeles uppäten av mask. Förestånderskan hade en son, Klingström, som var mycket uppe hos oss i verkstan och lackade bilar. Jag hade pratat om byrån med småfack med honom så jag fick den av honom. Själva byrån var bara att elda upp, men småfacken var jag ute efter. De var fulla med småsaker, foton, snusdosa - minnen efter Ling.





Kommentarer och kompletteringar mottages mycket tacksamt!




Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan