VILLA BERGLID I BJÄRBY
TÖRNEVALLA SOCKEN
|
| Gåva från Hemmets Journal till Gun-Britt Svensson. |
|
| Ur "Sveriges Bebyggelse Landsbygden" Östergötlands län III 1950 |
Berglids bakgrund sammanfaller delvis med Stora Bjärbys historia.
I husförhörslängderna från1866 och framåt framgår att den som äger och brukar Bjärby Rusthåll 7/12 är Otto Fredrik Liedberg f 4/6 1815 i Yxnerum. Gift 19/10 1839. Hustru Gustava Margareta Liedberg Jonsdott f 12/2 1820 i Björsäter. Inflyttade 3/11 1868 från Yxnerum.
Det verkar inte som om Otto Fredrik och hans hustru hade några egna barn. Otto Fredriks bror Carl Julius har två söner. Den ene, Karl O.M. flyttar till sin farbror i Bjärby 1872 och blir också brukare av egendomen: Brukare Karl Otto Magnus Liedberg f 1855 31/12 i Ukna gift 12/4 1885 hitflyttad från Ukna 1872. Hustru Matilda Arkadia Marianne Lennander född 1862 12/1 i Wimmerby. Inflyttad från Kronobergs län Linneryd 28/2 1885.
I husförhörslängden 1881-1885 övergår Otto Fredrik till att endast vara ägare och brorsonen Karl O. M. är brukare.
1886 avlider Otto Fredriks hustru Gustava Margareta vid 66 års ålder. 1893 avlider Otto Fredrik vid 77 års ålder. Då är Karl Otto Magnus Liedberg ägare av Bjärby 7/12. Hur överlåtelsen gått till har jag inte forskat i.
Det var Karl Otto Magnus Liedberg som byggde Berglid.
Sammandrag av intervju 2001 med Gun-Britt Svensson i Linköping. Hon är adopterad dotterdotter till Karl och Arkadia Liedberg:
Karl och Arkadia Liedberg hade inga egna barn. Mamma Margareta/Margit föddes 1907 och adopterades av dom. Margit kom från Sala, hon tog aldrig reda på sin mamma, men hon skulle ha varit en skådespelerska eller nåt sånt. Hennes pappa betalde för henne en gång för all framtid.
Mormor Arkadia hade ramlat och slagit sig och spräckt svanskotan en gång i sin ungdom och efter det kunde hon inte få barn. Hon var ganska dålig då. Förutom Margit, som de adopterat, hade de också Halvar Heika som var fosterbarn. Mitzy var ett krigsbarn som bodde hos dom. Hon dog i lungsot.
Morfar var kyrkvärd, skötte deklarationer åt törnevallaborna och hade andra uppdrag. Han förlorade pengar när han lånade ut till den där Bergström, pappa till Ia Bergström. De hade affärer ihop. Morfar gjorde arbetet och Bergström skötte affärerna. Men det blev inga pengar kvar sen. Det var virkesaffärer och morfar skrev på ett lån på 200.000,- och förlorade alltihop. Det var mycket pengar då det. Han klarade inte av att behålla gården sen.
1914 byggde han Villa Berglid, tog undan tomten till Berglid och torpet, som nu heter Bjärbylund, när han sålde Bjärby. Morfar och mormor flyttade till Berglid när de sålt Stora Bjärby till David och Teodor Pettersson.
1926-27 kom pappa, Axel Andersson, till Törnevalla. Han sökte en verkstad och skulle sätta upp plåtslageri och då fick han ta torpet. Tror inte att nån bodde där då, vet inte vad dom hade det till. Han träffade mamma Margit med påföljd förstås att dom började gå ut och dansa. Tycke uppstod och de gifte sig 1927. Mamma miste tre barn. Två gick hon fram med, men dom dog i födseln och så var det ett missfall. Sen kom dom underfund om att de skulle ta mej, jag var visst tre månader då, 1929. Sen när jag var 4 år då fick dom Marianne på vanligt sätt.
Jag är född i Skänninge, har träffat min riktiga mamma, vi var väldigt lika. Men mina riktiga föräldrar var ju Margit och Axel Andersson. Jag har inte heller fått några barn, det var meningen att vi skulle adoptera, men det blev inte av.
Anna hos Bulvan på andra sidan stora vägen var ett hår av hin. Efter att mamma hade fått Marianne 1933 undrade pappa om Anna kunde mjölka när mamma hade Marianne nyfödd. Mamma hade brukat mjölka själv förstås. Hon var ganska stor och kraftig, Anna sa: Den där tjocke kona, ho kan mjölke själv! Och så gick hon hem.
(Bulvans hus låg intill Smedsborg, det revs näg vägen breddades 1952??)
Anna var bara hushållerska hos Bulvan. Undligt att dom inte fick nåra barn, de hade bara en kökssoffa. Bulvan och Elmer och Oskar Smé söp tillsammans. Men Elmer och dom festade mera än Bulvan. Pappa festade väl lite gran, det var ju så att när dom gjort färdigt på ett bygge och skulle ha taklagsfest och så där. Det stämmer att han var glad i sprit, ibland kunde det blir lite för mycket, han körde i ett stenröse med motorcykel en gång till och med.
Pappas jobbade åt Israel Olsson i Skäggestad när han fyllde 40 år. Då kom det så innihelsike med folk. Dels var det ju släkten nerifrån Åtvidaberg, men så kom det en massa annat folk som han inte räknat med. Han tog motorcykeln, det var inte då han körde i senröset, och åkte till Israel och lånade av honom så det skulle räcka. Elmer och pappa festade en del ihop också. Han missbrukade inte, han skötte alltid sitt med spriten.
Morfar var nog absolutist och på gränsen till religiös. Mamma tog absolut ingenting, hon hade nog varit med om en del tråkigheter med spriten. Hon var så orolig att våra karlar skulle ta sprit. Hon hade föreläsningar för oss om det. Var väldigt rädd att det skulle bli för mycket.
Pappa kunde minsann visa humör om nån la sej i, det var ju han som var herre på täppan. Han var jäkligt svartsjuk så han fick lite dåligt rykte. När dom var på Gräshagen och dansade och pappa såg att nån kavaljer höll lite för hårt i mamma så rusade han fram och drog isär dom. Men han skötte sina affärer ordentligt i alla fall.
Pappa köpte gamla prästgården och rev den, jag vet inte varför, men han gjorde väl pengar på det antar jag. Pappas bror Uno i Åtvidaberg, som också satt upp plåtslageri, han var intresserad av den där prästgården. Det var väldigt bra virke i huset, han skulle bygga sig en sommarstuga så han var med i det där köpet.
Vi bodde i lägenheten på övervåningen i Berglid och morfar och mormor där nere. När Marianne kom till så bytte vi, det var ju större där nere. Axel Lennander, halvbror till mormor Arkadia, bodde också i Berglid ett tag.
Vi hade elektricitet i Berglid från början. Vatten fick vi bära hem i två hinkar nerifrån Isaksson i Klippan, banvaktstugan mellan vägen och järnvägen. Sen kom pappa på att han hämtade i en så. Allt dricksvatten fick vi hämta där nere. Det fanns en brunn nere vid lagårn, men det var inte till folk, bara till djuren. Den brunnen finns kvar på Bjärbylundstomten. Det var nog både dricksvatten och diskvatten i hinkar. Dom försökte gräva brunn. Morfar hade försökt ta ut källåder, då gick dom med slagruta. Jag ville också vara med och gå. Två gånger hade han källgrävare ute, men det misslyckades. Till slut fick dom ändå in en pump med vatten, men dom var ju rädda om vatten dropparna i alla fall. Vi hade dasset nere vid brunnen nån stans.
Morfar hade en häst när jag var liten. Och en ko hade dom, och så julgris förstås. Kon fick en kalv en gång minns jag. Det var gott med kalvkött. Pappa och mamma hade hönseri och när dom skulle slakta hönsen så skulle dom hugga huvet av dom på kubben och så fladdrade höns-ratena omkring.
Morfar dog 1939, så alltihop var mammas och pappas. Dom sålde till Eva och Karl Svensson, både Berglid och Bjärbylund. De fick 15.000,- för alltihop. Sen sålde Svensson verkstan/torpet för 28.000,-
Vi flyttade in till stan1940 men pappa åkte emellan och hade verkstaden kvar till -42. Men sen blev det så förskräckligt ont om plåt under kriget. Sen var det populärt att börja på CVM, statens kaka var liten men säker.
Axel och Anna Johansson köpte Berglid av Eva och Karl Svensson 1946. (Axel hade just fyllt 60 år, se notisen!)
Johansson gjorde om det lite, byggde toalett inne mm. De bodde nere och hyrde ut lägenheten där uppe.
Erik och Elsa Bringnäs bodde som nygifta på övervåningen ett tag, innan de flyttade till Udala. De flyttade sen till Malmslätt där de bor kvar än.
En annan som bodde där hette Andersson.
Johanssons sålde 1970-71. Jag var på Johanssons och ville köpa Berglid. Heika var också intresserad av att köpa. Men jag hade inga pengar att köpa för då. Jag hade pratat om det lite att arrangera fester och sånt där. Pratade med Halvar Heika om det. Han hade sett att dom skulle ha auktion där ute, det var samma dag som mamma begravdes. Pratade med Johanssons dotter Gunborg dan efter, då var det redan sålt. De hade fått 75.000,- för det, mycket mer än de hade räknat med.
Det var en familj från Vikingstad, Ekström?, som köpte det. Jag var demonstratris och jobbade i Vikingstad. Träffade någon som skulle flytta till landet. Till Törnevalla. Då kom vi överens om att jag skulle få komma dit och titta. Jag var dit och hälsa på, det var så trevligt. Det gick bara ett par år så skildes dom och det var då som Bengt och Kerstin Nilsson som köpte det. De hade goda vänner från Skåne som skulle titta på det. Kerstin blev så intresserad att hon ville ha det.
1980 var jag med i Hemmets Journal och berättade om mitt barndomshem Berglid. Jag fick en fin tavla som minne.
Så långt Gun-Britts minnen av Villa Berglid. Det finns plats för fler!
