2008-09-10

Några minnesbilder från min tid som folkskollärare i Törnevalla skola från höstterminen 1948 och hela 50-talet
Av Lennart Ahl





Det var en strålande sommardag som jag steg av tåget vid Törnevalla station för att ta en titt på min första arbetsplats. Jag möttes av kantor Albert Hahn och blev bjuden på lunch i kantorsbostaden av fru Signe. Man kan inte tänka sig ett varmare mottagande. Samtidigt fick jag titta på den fräscha och nyrenoverade tvårumslägenheten som jag skulle få disponera.

Jag bodde i Gävle och tog min examen vid Seminariet där och kom som 22-åring till Törnevalla för att börja min lärargärning. Samma år startade man årskurs 7 så det behövdes en ny lärare vid skolan.
Jag var vid den tiden förlovad men började med att leva ett ungkarlsliv. Signe Hahn förstod snart att jag åt lite torftigt och ordnade så att jag fick en daglig måltid hos det mysiga vaktmästarparet Samuelsson som bodde i det lilla röda huset nedanför kyrkan och som senare blev klassrum för lågstadiet. Jag bjöds alltid på en förnämlig och god middag

Törnevalla skola var en välskött byggnad med fyra klassrum, en stor och fin skolgård med fyra kastanjer, en fotbollsplan samt ett utedass. Skolan hade ett märkligt uppvärmningssystem. Vaktmästaren eldade i en sorts kamin mellan klassrummen både uppe och nere och så kom värmen in i en lucka i varje klassrum. Eldningen sköttes perfekt och jag har inget minne av att vi frös.
Pojkarnas undervisning i träslöjd ägde rum i en flygelbyggnad vid prästgården. Varje slöjddag fick några pojkar gå före och tända en kamin så att det blev skapligt varmt i slöjdsalen.

Lärarbesättningen bestod av kantor Albert Hahn, folkskollärare Dagmar Brånby och småskollärare Maria Bergström. Albert tog hand om årskurs 7 och jag fick ansvaret för åk 5-6. Första året hade jag 16 underbara och snälla barn.



Lennart Ahl med sin första klass, 5-6 läsåret 1948-49.
Uppe vid taket syns värmeutsläppen.
Här kan du se bilden i större format och med namn på barnen.



Varje morgon vid skolstarten träffades vi fyra lärare på trappan utanför entrén, handhälsade och hälsade god morgon och väntade på att de fyra klasserna skulle ställa upp på vackra led. Så önskade alla närvarande med nigningar och bockningar en god morgon varefter inmarschen började med småskolans barn först. Ny uppställning utanför klassrummet, resp. lärare låste upp och så startade dagen med psalmsång, bön och en liten betraktelse. Efter det lite småprat och undervisningen kunde starta. Jag minns att varje tisdagsmorgon var det rättskrivning med påläst läxa, en för årskurs 5 och en för årskurs 6. I övrigt bestämde varje lärare klassens schema som sattes upp på anslagstavlan tillsammans med barnens teckningar som var en bättre konstutställning som hela tiden bytte skepnad.

När lunchuppehållet på en halvtimme kom plockade barnen fram sin matsäck och fick sitta på de hårda bänkarna i den kalla korridoren. Efter en tid kom barnen och jag fram till att göra ett försök med att äta i klassrummet. Alla tog med sig en handduk som lades på bänken som skydd. Allt gick bra och någon tillsyn av vuxenvärlden behövdes inte.

Hela undervisningen byggde på att det skulle vara läxor varje dag. Jag ångrar egentligen bara en sak under min tid som lärare i Törnevalla. Varför var jag så sträng? Sträng med både läxor och läxförhör. Jag tror att några av barnen mådde mindre bra av det och jag ångrar mig djupt. Å andra sidan blev alla väldigt duktiga och lärde sig massor och förhoppningsvis har de haft nytta av allt pluggande som lade grunden till vidare studier. Under alla år undervisade jag bara mysiga, intresserade och duktiga barn. Jag har en bestämd känsla av att flertalet har lyckats bra i livet inte för att undervisningen var så märkvärdig utan beroende på att alla hade ett så gott gry i sig.

Ibland kom skolinspektören Gunnar Hedegård (Gunnar Hede) på besök. Då hissades skolans flagga och inspektören åt lunch hos Albert.
Apropå dagens kvinnodebatt måste jag berätta om hans första inspektion av min undervisning. Han var mycket noga, kollade alla räkneböcker och skrivböcker och påpekade ett och annat. På eget initiativ bjöd han upp mig till lunch hos Albert och Signe. ”Sätt barnen i arbete” Under lunchen satt inspektören och Albert och jag vid dukat bord och Signe passade upp. Jag undrar vad mina kollegor tänkte när ”pojkspolingen” blev bjuden på lunch medan de fick jobba vidare trots åtskilliga års tjänstgöring vid skolan.

Aktiviteter utanför schemat

Det var inte bara läxor och skolarbete vi sysslade med under min tid i Törnevalla utan det hände också mycket annat.


1. Sommaren 1948 hade jag tagit en simlärarexamen och ville förstås tillämpa mina kunskaper. Det lyckades för oss att få låna simbassängen i Tanneforsskolan och varje vecka åkte ett gäng ungdomar från klass 5-6 in till Linköping för att lära sig simningens ädla konst, varannan vecka pojkarna varannan vecka flickorna.


2. Varje år gav vi oss ut på skolresor. Eleverna samlade papper och ordnade en festkväll för föräldrar och släktingar som blev bjudna på underhållning med sång, teater m.m. samt lotterier och paketauktion. Vi hade alltid mycket givmild publik och klassen kunde kosta på sig riktigt långa och trevliga resor bl.a. till Göteborg, Granna och Dalarna (där vi träffade Mora-Nisse).


På besök hos Mora-Nisse.



3. Den billigaste och jobbigaste skolresan var nog när vi tog cyklarna och drog iväg ROXEN RUNT med övernattning på en höskulle. Jag minns att jag måste övertala en bonde att ta emot oss för han ville inte ha en massa knivar och annat bråte kvar i höet då vi åkte därifrån.


Att cykla Roxen runt bjöd på många upplevelser!




4. Ett riktigt stort äventyr var det då vi ordnade ett slädparti. Fler än väntat kunde ställa upp med häst och släde. Vi startade färden hos Magnus Brånby i Reva och färden gick till Inga och Stig Danielsson i Gåselöt där Inga bjöd på förtäring. Ett tiotal slädar fanns på plats med olika kuskar. En av klassens elever körde en av slädarna, Håkan Andersson i Stratomta, och många ville åka med Håkan för han körde tuffast. Idag skulle väl ingen vettig lärare våga ta ansvar för ett liknande slädparti. Men det var otroligt roligt och jag hoppas att deltagarna kommer ihåg hela äventyret


Slädpartiet på väg mot Reva.


Reva.





5. Törnevalla hade en mycket förstående och generös skolstyrelse. Skolan saknade gymnastiksal och för att göra motionen lite effektivare bad jag om några redskap en bom, en plint och liknande. Allt blev roligare med denna utrustning.


Mina år som lärare i Törnevalla hör till mina allra lyckligaste och jag har många trevliga minnen som jag lagrat i mitt minnesalbum. Jag glömmer aldrig alla härliga människor som vi kom i kontakt i Törnevalla socken.


Gävle den 1 september 2008
Lennart Ahl, Skomakargatan 9, 80324 Gävle
ahllennart(snabel-a)gmail.com



Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan